Satt vid vävstolen igår, den som är efter mormor.
Det slog mig att jag förutom att skapa nya alster låter historien leva vidare. Jag håller händerna på slagbommen som redan är nött där hon höll sina händer när hon vävde, trampar på samma trampor som hon gjorde.
Vävstolen bär en del spår efter tidigare vävar, anteckningar och vävnotor som hon hade fast satta med häftstift för att hålla reda på vad hon skulle göra och till vem.
För egen del väver jag inte i samma utsträckning som mormor gjorde, för mig är det avkoppling efter jobbet, nåt att göra en regnig dag, när lusten faller på.
Hon vävde mycket på beställning, tror hon gjorde det mest för att ha nåt att göra på dagarna, hon tog betalt för det som var beställningsjobb, men misstänker att det inte var stort mer än “självkostnadspris”
