Utkastad vävstol och nya erfarenheter

Har i helgen plockat isär en vävstol, den har gjort sitt som vävstol enligt mig.

Det är roligare att väva om man inte hela tiden retar sig på saker som inte fungerar som dom ska. Vävstolen blir upphämtad av en kompis vad det lider som endera kommer återbruka delar och elda resten, eller elda allt om han inte anser trävirket användbart.

Projekt nerplockning av vävstol startade redan i början av veckan dock, i och med jag klippte ner den färdiga mattan och tog ur varpen ur den.

Varpen bevarades genom att jag länkade ner den när den togs ur, som tur var handlade det inte om nån längre varp, den del som togs ur är nog på cirka åtta meter bara. Det går alldeles utmärkt att ta ur och bevara en varp, ta det bara lugnt och gör ordentligt med omknytningar medans du tar ur varpen. I det här läget kan det vara ett bra tips att ha en tråd med avvikande färg som du knyter om med, lättare att se vart dom är när varpen ska på igen. Viktigast av allt är att du ser till att knyta om skälet ordentligt så du inte får trassel när varpen ska dras på igen.

En fördel med detta är att jag blivit ett par erfarenheter rikare. Jag vet hur man backar ur varp ur vävstolen nu, inte för att jag väntar mig att behöva göra det särskilt ofta, men ändå. Och jag fick tillfälle att träna pådragning, solvning och framknytning en gång extra.

Eller, jag har inte knutit fram varpen i sin nya vävstol än, det blir dagens projekt. Tillsammans med att montera trampor och justera in skaften och alla andra småsaker som är så viktiga för att slutresultatet ska bli bra.

Fast en sak är lite intressant i sammanhanget, jag känner mig rätt liten när jag sitter på pallen vid glimåkran, får se hur bra jag blir att nå tramporna när det är monterat och klart, tror inte den är gjord för korta personer 🙂

Lämna gärna dina synpunkter eller ställ en fråga

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.