Vem är jag?
Jag är en dalkulla som har kommit till åldern 40+, boende i Säter med min make och två katter. Katterna försöker på olika sätt “hjälpa” mig med vävningen, vanligen genom att lägga sig i vägen.
Då jag numera har eget vävrum där jag gör det mesta av förberedelsearbete och vävning får jag inte så mycket hjälp av katternalängre. De gånger jag väljer att sitta på balkongen och riva som kommer dom gärna och är med fortfarande. Jag är också säker på att dom gärna skulle följa mig till vävrummet om dom fick.
Jag har en ihopfällbar vävstol hemma som jag väver på i vardagsrummet emellanåt. Den kontrollerar katterna regelbundet kvaliteten på, både vad gäller varpen och det vävda. Den är som tur är lite för liten att sova på, även om helhjärtade försök görs emallanåt.
Drömmen är att hitta ett stort hus med plats för alla vävstolar och mitt lager av mattrasor utan att det behöver bli trångt. Vi behöver inte så mycket boyta har vi kommit fram till, men desto mer utrymme till våra fritidssysselsättningar.
Det är väl egentligen först de senaste 3-4 åren som vävningen verkligen tagit fart för mig, tidigare blev det mer sporadiskt och vävstolen stog långa stunder övergiven, men det tar jag igen nu.
Jag har på senare tid blivit invald i styrelsen för Handvävarna i Dalarna och Västmanland, som är en region till Riskvävarna som samlar handvävare över hela landet.
Mina väverfarenheter.
Min mormor är den som en gång för länge sedan visade mitt barna jag hur man väver. Tror jag kan ha varit nånstans runt 10-12 år gammal, möjligen rent av något yngre, när jag första gången provade hennes vävstol.
Tyvärr var jag väl inte tillräckligt intresserad då för att ställa frågor och lära mig hur det hela hänger ihop. Detta innebär att egentligen hade väldigt dåliga förkunskaper när jag fick förmånen att ärva hennes vävstol.
Som tur är satt redan en varp på så jag behövde inte lära mig alldeles från grunden på en gång.
Jag visste att hon vävde mest i rosengång, och jag visste hur jag skulle trampa för att få fram det mönstret. Vad jag inte visste var att det fanns olika sätt att solva (trä varpen) på. Jag solvade glatt efter första bästa solvnota jag hittade på nätet och trampade sedan som jag lärt mig.
Det fungerade inte alls (jag hade solvat rakt genomgående 12341234). Tillbaks till datorn och söka mer specifikt efter solvning för rosengång, och sen dra ur trådarna och börja om. Resultatet blev denna gång det förväntade, jag hade lyckats knäcka första gåtan 🙂
Numera har jag hyfsat bra koll, och har provat flera olika vävsätt. Har vävt några mattor och en del traslöpare och utforskar även möjligheterna att väva med lite tunnare garner.
